Jag brukade göra maskroskransar till mina döttrar när var de var små flickor.
Först fick de ta på sig maskroskläder. Det vill säga, slitna gamla kläder som gärna fick vara fläckiga. Mina små flickor hade särskilda maskroskläder. Vi bor granne med ett stort öppet fält alldeles fullt av maskrosor. Och i vår trädgård är det också fullt av maskrosor. Så det var lika bra att de tog på sig sina maskroskläder direkt på morgonen på sommaren. Så slapp jag att bry mig om kläderna fick fullt av svarta, små maskrosprickar.
Ofta kom de med stora maskrosbuketter till mig i sina barnahänder. Med olika långa skaft på varenda plockad maskros. Som små maskrosor strålade ungarna med sina ansikten mot mig när de gav mig buketterna. Och jag strålade tillbaka. Finns det en större glädje än att få ta emot en stor bukett maskros från sin egen lilla älskade unge? Eller från ett annat litet barn också, för den delen. Barn plockar blommor med stor kärlek. Inte alltid så varsamt. Men med kärlek.
Ibland gjorde jag alltså maskroskransar till flickorna på sommaren. Till deras kompisar också. Jag var mammaledig, så om det var en vacker sommardag hände det att jag tillbringade nästan hela dagen med att göra maskroskransar till mina barn och grannbarnen. Förutom att jag gjorde mat då, förstås. Gärna pannkakstårta. Med jordgubbar och grädde till.
Det var enkelt att fläta maskroskransar. Och ungarna var så vackra i dem! Glada blev de också. För en krans av maskrosor. Som aldrig höll mer än en enda dag. Som vissnade på bara ett par timmar. Men så länge kransen var på huvudet, så kunde de förvandlas från små flickor eller pojkar till prinsar och prinsessor, älvor och sagofigurer och maskrosprinsessor och maskrosbarn och maskrostroll också för den delen. Jag njöt av att se dem dansa och skutta runt. Jag älskade att lyssna på deras fantasifulla samtal och se hur de lekte.
Jag älskade den här tiden. Maskroskranstiden i mitt liv. Det händer idag också, om det är ett litet barn på besök hemma i min trädgård på sommaren, att jag binder en maskroskrans till barnet. Sätter det på barnets huvud. Jag får ett strålande leende tillbaka som tack och jag ler lika strålande tillbaka.
Maskroskranstiden. Kanske den bästa tiden på året av alla tider.
